Tour of Rhodes UCI 2.2 - vårform som inte räckte till

Sedan några stressiga dagar är jag tillbaks hemma i Falun. WiFi skuggan var tät på hotellet på Rhodos förra veckan så hade inte tålamod att ägna tre timmar bara för att publicera inlägg så fick pausa bloggen.
Säsongens andra och tredje tävlingsdagar blev stora floppar för både min del och för vädrets del. Kort och gott så kan jag för min del sammanfatta första etappen för min del som att jag inte återhämtade mig från Rhodes GP och träningsveckan som följde efter.

Första etappen var relativt enkel bortsett från ett etapploppets största berg som kom ca 30km in i etappen. I ösregn och 8-10 grader så kom jag över toppen i grupetton. Tyvärr så tyckte resten av grupetton av de var Nibali eller Sagan utför på de delvist översvämmade vägar med den följden att jag var den ende som kom ner för berget utan att ha synat vägen eller diket. Jagade en stund själv, kom ikapp en annan gruppetto höjde farten för att få igång ett samarbete för att nå time limiten. Gick bra tills energin tog slut och jag ställde av mig själv från den halvhårda distansfarten. Suck och stön men bara att ta sig hem. I regn. Massvist med regn. Sa jag REGN? Alldrig cyklat i likande väder och lär knappast göra det igen. på vägarna fanns dammar där vattnet var så djupt att vristerna var under vattenytan när man trampade.... skoj!
Men kom i mål och fick starta andar etappen.

Första klungan på första etappen när störtregnet just hade börjat och
 vattenmassorna på vägarna inte var så stora.....

Andra etappen började i dryga 10 grader. Och regn... Regnade ihållande men inte lika kraftigt som dagen innan. på denna etapp såkom första berget emot vid runt 20 kilometer och där så sa kroppen stop. En maxpuls på 165 bpm under max prestation är ett tydligt tecken på att kroppen inte hade återhämtat sig från den för mig tuffa veckan. Dryga 30 slag saknas mot en normal prestation. Som ni kanske förstår så blev det en DNF för min del istället för 150km tempo för att nå time limit somskulle berättiga till start möjlighet på tredje etappen. Tråkigt men smart.

I efterhand så är det tydligt att jag inte klarade av den belastningen som tävling två dagar i rad kräver. Den missade hösten 2016, förkylningen istället för Rapha Festive500 efter jul och det obefintliga träningslägret i vår gjorde att jag inte räckte till för att tävla flera dagar i rad än en dag just nu. Dock så fick jag perfekt träning och nu är jag på god väg mot den nordiska tävlingssäsongen som kör igång om exakt tre veckor nu på söndag!