Pettsson goes snigel

Jepp idag fick man återigen känna sig som en snigel. Kan inte finnas många som springer så pass långsamt som jag. Är ju förstås en ovane sak nu just, men under hela mitt liv har jag varit långsam på korta sträckor när det ska springas. Har alltid behövt längre sträckor t.ex 800m uppåt för att kunna hävda mig mot jämngamla. Nu när jag inte sprungit mycket under de senaste 2 åren (!) så är det riktigt hopplöst, jag springer så fort ja kan men ändå går de för saktat.

På dagens program fanns back intervaller, utan cykel såklart. Backen för dagen är dryga 100m lång och med en snittlutning på 20%. Tungt blev det, annat vore väl i och för sig konstigt. Sprang 2x4 så snabbt som benen  kunde samt 2 lite längre drag som började med 150m slät väg och avslutades med backen.
Trött var jag efter och trötta kommer bena att vara imorgon då de blir en lite längre runda i jämnfart.

Mina nygamla vänner och jag, vi har aldrig haft det lätt i vår relation och kommer aldrig att ha de heller.

Backen, tyvärr gör inte bilden den rättvisa.